Provence del 1...

Ja nu kommer del 1 av vår Provenceresa, i vanlig ordning så tar jag ju rätt många kort och därför delar jag upp det. Vi åkte buss från Göteborg via Danmark och Tyskland, med ett par övernattningar ner. Vädret på nervägen vill vi helst glömma, regn och mellan 5-8 grader hela vägen. Regnet fortsatte även sedan vi kom fram till Aix de Provence. Dagen började med stadsvandring i den gamla delen. När vi snackar gammalt så är det verkligen gammalt här i Provence. I Aix finns det vackra springbrunnar, varav vissa är varma källor.Det finns många vackra träd, som heter Plataner, och om jag är rätt underrättad inte bara är vackra utan även fungerar som luftrenare, barken suger åt sig föroreningarna och sedan ramlar barken av. På eftermiddagen var det ett besök på en vingård med vin och olivoljeprovning. Ett mycket välskött och vackert ställe..Dagen efter var det en rundtur i Provence med besök i den vackra klippstaden Les Baux med en medeltida borg. Därefter besökte vi akvedukten Pont Du Gard, det är ett romersk mästerverk från år 0, ja ni läste rätt, fattar ni hur kunde de bygga ett sådant byggnadsverk med de hjälpmedel som fanns då, jag blir så vördnadsfull, floden som flyter under heter Gardon. Efter en härlig lunch vid  floden så var det fri eftermiddag i Avignon.Vi och ett trevligt par från Gbg tog följe och strosade upp mot Palais Des Papes, påvepalatset,så fint och med en härlig park ovanför. Dagen efter åkte vi vidare ner mot Nice och varmare och vackrare väder..men det får vi ta nästa gång. Här hemma har ju våren både kommit och gått! Herregud vad fort det går...
Ps Vill bara förklara lite varför jag inte alla gånger hinner med bloggen eller att kommentera. Brukar ju inte bli så personlig här men det är så att min mamma har den förfärliga sjukdommen demens och det har hon haft i ett par år, sista halvåret har det blivit mycket värre och vi, mina syskon och jag har kämpat  varje dag med detta. Mamma har varit så förvirrad och ledsen. Men inte nog med att man måste hantera det på ett vettigt sätt, när man själv är så förtvivlad att man inte kan sova på nätterna över mamma, utan dessutom måste kämpa med kommunen om hjälp. Två dagar innan vår resa kom mamma in på ett korttidsboende och hade hon inte gjort det hade jag inte åkt. Nu har hon efter mycket om och men hamnat på ett demensboende sedan ett par dagar. Samtidigt som vi kan andas ut lite får vi försöka att hantera att hon är ledsen och inte riktigt fattar vart hon har hamnat. Ja, detta var en parantes i min lilla blogg. Men som ni förstår så har jag knappt hunnit fota eller greja i min trädgård det sista, TUR att jag har en hemmaman som fixar och donar..
Njuut nu, för just nu är vi mitt i den underbara tiden mellan hägg och syren..
Kramar
Susanne