torsdag 23 april 2009

Vaa.. mitt i vårbruket...?


(Bilder på mina vackra fd Trädpioner, tom frökapseln är vacker tycker jag.)


Så brukar min käre man säga när jag skall ut på något kul så här i vårtider. Det är med glimten i ögat, men det ligger något i det, det är mycket att göra i trädgården så här dags på året, därav mina glesa inlägg.

Har ägnat mig åt att köra gammal hästgödsel till alla mina hungriga rabatter och jag riktigt ser hur de tackar mig och jag hoppas belöningen blir fin i sommar med stora och frodiga rabatter.
Här följer min lunchföljetong: tog ett varv till Bergfeltska igår igen, bara för att kolla hur det fortskrider och det är verkligen jättefint, magnolian har inte riktigt slagit ur än, men bara 50 m ner åt gatan så har den magnolian som blommar där, nästan blommat över, det måste vara olika
sorter.

Har köpt och håller på att läser Hannu Sarenströms nya bok Trädgårdsvisioner, där berättar han om sin trädgård och om sina lyckade och mindre lyckade stunder i trädgården. Läs den, den är väldigt mysig. Hannu har ett avspänt förhållande till sin trädgård som jag gillar! Tänk den som hade den trädgården..

Det är ju så att man gör sina försök med växter som sen har visat sig vara mindre lyckade, som tex Trädpioner, hur underbara är de inte!!, i tre år levde mina sedan stendog de.. vi har helt enkelt för kallt här hos oss, men det är tur att jag tog bilder på dom, för på så sätt lever de kvar i mitt minne. Likadant med stamrosor, har både fått och köpt själv. Ett par år går, sen är det adjöss och goodbye ..
Men, men det är väl det som är tjusningen med växter eller hur. Man lär av sina misstag.


Nu har vi fått en ny utmaning... en vinranka som vi fått av våra goda vänner A&O. De köpte den i Moseldalen för tio år sedan. Den har levt ett liv i deras uterum med roten planterad utanför. Men nu har de tröttnat, för de vet inte riktigt hur de skall sköta den, därför har vi har fått den..

Vilket ansvar! Har planterat den upp efter vårt hundgårdsnät, men det är nog ett provisorium för jag tror där blir för kallt till vintern, så just nu så tjatar jag livet ur maken att jag vill ha ett växthus, men jag vill ha ett som man kan sitta och mysa och greja i, så det får inte vara för litet.

Vi får väl se vad det blir...

Ha det nu så gott!

önskar Torprosen

5 kommentarer:

fale artut sa...

Vackert Torprosen!
Här uppe finns ett knep som brukar göra att de känsligaste växterna övervintrar bättre, alltså de som är på gränsen, men man måste prova.
Dränering! Sand i jorden, eller fint grus. De får bättre rötter och fukten ligger inte kvar. Kanske kan vara något.

Torprosen sa...

Hej Fale! Kul att höra av dig! Ja jag antar att det är det som är problemet här, vattnet skvalar ner och sen fryser det. Skall ta till mig detta med dränering vid nästa "hopplösa" försök! Kram Torprosen

kristina sa...

Hej!
Jag är inne på mitt andra försök med trädpioner. Det kommer ett skott på en liten fjutt, men finns det liv finns det hopp. Det är min filosofi. Min svägerska en kilometer bort har "ett träd", så det kan inte vara zonproblem i mitt fall.

Torprosen sa...

Hej Kristina! Ja det är väl konstit men jag tror det är lite utsatt läge här hos oss.
Vi bor ganska högt och kommer nordan åt på våren så blir här KALLT! Men du skall se rätt vad det är så kan jag inte hålla mig utan har fallit för en igen , de är inte annat än ljuvliga!! Kram Torprosen

promenader på landet sa...

Vilken fin blogg du har och väldigt vackra foton jag älskar vackra blommor! Kram Maria