söndag 8 februari 2009

Utmärkelser, en häst och ett blomsterminne...

Har precis varit ute på en härlig promenad tillsammans med maken och hundarna, det är fullmåne och stjärnklart, jättevackert!

Tyvärr så har vi ju ingen snö här i Bohuslän , men det har jag förstått att Fale Artut uppe i norr har desto mer av, låter härligt. Hon har givit mig en utmärkelse och det är jag förstås jättemallig över. Tack, tack! Titta gärna in på hennes blogg, den är jättehärlig!

Den goda vännen Tant Kofta har givit mig en utmaning och en utmärkelse för ett tag sedan.
Man skall presentera en bild som ligger i den 6:e mappen och ta den 6:e bilden och sedan skriva lite om den, inte så lätt eftersom jag tar så mycket bilder och inte alltid sorterar bort sådant som egentligen inte blir så bra, men en utmaning är utmaning.
Här kommer den!! Helt otippat en blomma! Närmare bestämt en vallmo som tittar fram lite blygt!
Det är från min mans föräldrarhem, en hel rabatt med bara vallmo, helt underbart!
Bättre bild har jag sett men, men...
Måste bara visa hela rabatten..

Sedan skall man länka vidare sin utmaning osv..

Vi får ta lite i taget, jag är glad att jag lärt mig att länka till min sida, resten får vi ta när jag är mer varm i kläderna.
Tack i alla fall Koftan för lektionen om länkning förut i dag, det är tur att jag har dig!
Fick dessutom en jättefin ljushäst av Koftans svärfar som är en hejare på att snida vackra hästar, han säljer inte utan ger bara bort till vissa utvalda , så snacka om att känna sig hedrad.
Det är den vänstra!

Tack S! Den är jättefin och passade perfekt ihop med mina andra hästar, det blev riktigt fint i fönstret. Köpte dessutom två fina krukor med vackra rosor på och lite nya blommar och då passade jag på att sätta dit lite rosporslin som jag fyndat på loppis, det känns som om jag kommit in i en liten rosperiod... kan det vara längtan till våren än en gång?



Ett litet barndoms minne som pluppade upp i mitt minne när jag satt och kikade på mina blomsterbilder, var när vi som barn bodde på ett ställe alldeles nära en gammal nerlagd färgfabrik.

Vi såg inte fabriken från vårt hus och vi barn var strängeligen förbjudna att gå dit, men ni vet väl hur barn är, det var ju jättespännande.
Så ibland så smög jag och storebror dit, och det var just vägen dit som var så spännande, fullt med rostiga färgburkar som låg i dikena, mycket gammalt skrot och bråte.
Det som fick igång mitt minne var synen av en förgätmigej, som ju är en anspråkslös blomma. Här fullkomligt vällde den över dikena på vägen som slingrade sig fram till fabriken. Jag kan känna dofterna och fåglarna som sjöng på denna underbara blåa spännande,vackra väg.
Vädret var förstås varmt och skönt!

Visst är det konstigt att vi har så starka minnen förknippade med blommor och dofter.
Mycket blommor blev det denna gång men varav hjärtat är fullt...
Kram
Torprosen

2 kommentarer:

Tant Kofta sa...

Hördu Torprosen!
Den där vallmorabatten ser ut som om den var från Monets trädgård.
bra jobbat med länkarna.

fale artut sa...

WOW, vad jag är imponerad och lycklig! Så vackra vallmo, jag älskar vallmo! Och så duktig du är på att länka, och vilken utsökt rar du gjort till mig! Monets trädgård, det ät något att längta till! Det är lite kul, tulpaner, narcisser, pioner, vallmo, iris och en hel del andra blommor som finns där, går ju lika bra här. Man kan ju göra ett hörn i alla fall! Mycket stiligt, Torprosen!